Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | Manon Balletti | Women in the Garden (mk09) | The Reception of the French Ambassador in Venice | The inside of a stable | The Baptism of Christ |
Related Artists:
Koch, Joseph Anton
Austrian Painter, 1768-1839 Painter and writer. He was one of the most important landscape painters of the early 19th century. With his friend Johann Christian Reinhart he pioneered the 'heroic' landscape style by heightening the grandeur and structural clarity of classical Italianate landscapes in the tradition of Nicolas Poussin, Claude Lorrain and Gaspard Dughet. His work reflects a transitional period in European art. Largely under the influence of Asmus Carstens, Koch subscribed to many Neo-classical principles, but his work also has Romantic aspects. His interest in the natural sciences and Romantic philosophy betrayed an increasingly modern world-view, but he also embraced the medievalism of the Nazarenes.
Carl Ebert
Carl Ebert (German, 1821 - 1885)
Manuel da Costa Ataide
(1762 to 1830), was a Brazilian painter, sculptor, gilder and teacher. He was an important artist of the baroque school in Minas Gerais and had a major influence on painting in the region, with many students and followers. His method of composition, particularly in perspective works on church ceilings, continued to be used until the middle of the nineteenth century. Contemporary documents often refer to him as a teacher of painting. In 1818 Ataede tried without success to obtain official permission to found an art school in Mariana, his home town. He owned technical manuals and theoretical tracts such as Andrea Pozzo's "Perspectivae Pictorum Architectorum" from which he must have studied technique. His art is characterised by the use of bright colours, especially blue. He was a contemporary and colleague of Antonio Francisco Lisboa (Aleijadinho). In the period 1781 to 1818 he completed and gilded Aleijadinhoes images for the Sanctuary of Bom Jesus de Matosinhos in Congonhas.